Vi lever i en tid där allt tävlar om vår uppmärksamhet. Tempot har ökat och vi bombarderas ständigt av intryck – sociala medier, nyhetsflöden, bloggar 😉, reklam, mejl, notiser, allt i ett aldrig sinande tillstånd. Mobiltelefonen har blivit en ständig följeslagare, och nu har vi dessutom fått nya ”kompisar” som vill ha vår uppmärksamhet: AI och alla algoritmer.
Det är inte konstigt att vi känner oss splittrade. Allt detta påverkar vår hjärna mer än vi vill tro. Det har blivit svårare att koncentrera sig och att hålla fokus på en sak i taget. Vi tar upp telefonen för att ”bara kolla en sak” och en timme senare scrollar vi fortfarande. Vi går in i ett rum och glömmer varför vi gick dit. Vi öppnar inkorgen för att svara på ett mejl och fastnar plötsligt bland allt annat som väntar. Känner du igen dig? Det gör i alla fall jag…
Samtidigt är det faktiskt inget fel på att tankarna vandrar. När sinnet får vandra kan kreativiteten få utlopp, nya idéer födas och vi kanske hittar lösningar på problem och frågeställningar. Men det blir ett problem när tankarna drar iväg utan att vi själva väljer det, utan att vi ens märker av det. När vi gång på gång tappar fokus, blir rastlösa och känner hur stressen smyger sig på. Pulsen ökar, närvaron försvinner och det blir svårare att fatta genomtänkta beslut.
Det är här träning i närvaro, mindfulness, meditation – vad du än väljer att kalla det – blir så värdefull. När vi övar på att vara här och nu händer mycket i hjärnan, sinnet och kroppen. Vi blir bättre på att lyssna, samarbeta och fatta kloka beslut. Vi reagerar mindre impulsivt, mindre i affekt, och blir mer medvetna om vad vi faktiskt vill lägga vår energi på. Vi utvecklar en kroppsmedvetenhet som gör att vi lättare kan lyssna in vad kroppen säger till oss. Vi utvecklar också större vänlighet och acceptans – både gentemot oss själva och andra. En win-win för både oss själva och människorna omkring oss.
Mindfulness handlar inte om att tömma huvudet på tankar eller att ”lyckas” meditera. Det man gör är att träna hjärnan att lägga märke till när uppmärksamheten vandrar iväg – och vänligt föra tillbaka den igen. Forskning visar att hjärnan är formbar genom hela livet. När vi regelbundet tränar vår uppmärksamhet stärks kopplingarna mellan nervcellerna, och de nätverk i hjärnan som hjälper oss att fokusera och reglera stress fungerar allt bättre. Det sker inte över en natt, men några minuter om dagen kan göra stor skillnad.
Så hur gör man då i sin vardag, när man känner att tiden inte räcker till? Håll det enkelt och lätt, det är då det blir av. Ställ in timern på telefonen på fem minuter (eller tre, eller en…), bara en kort stund. Rikta sedan uppmärksamheten mot ditt andetag. Var i kroppen känns andetaget som mest just nu? Utan att bedöma eller värdera, bara låta allt vara som det är. Du kan också välja att känna in kroppen mot underlaget om du sitter, ligger eller står. Vilken del av kroppen känns tydligast mot underlaget just nu? Känns det hårt, mjukt, kallt eller varmt? Eller bara lyssnar du på ljuden runt omkring dig. Och varje gång tankarna vandrar iväg – vilket de kommer att göra – tar du vänligt men lite bestämt tillbaka uppmärksamheten till där du vill ha den. Om och om igen. Det är det som är själva träningen. Ju oftare vi gör det, desto lättare blir det att hitta tillbaka till närvaron – inte bara under meditationen, utan också mitt i vardagen när livet snurrar som mest.
Så min fråga till dig är:
Vill du ta tillbaka makten över din uppmärksamhet? Vill du låta dina egna val styra mer än varje impuls, notis eller distraktion? Vill du börja lyssna mer på dig själv än på allting som händer utanför?
Då börjar det med något väldigt enkelt. Bara några minuter om dagen, i all enkelhet. Ett andetag i taget. Ett ögonblick i taget – en stund i kontakt med dig själv. Prova och du kanske blir förvånad över hur stor skillnad något så litet faktiskt kan göra 🥰
Varma kramar// Jenny